I exakt den stund som du vaknar på morgonen av ljudet från alarmet på din mobiltelefon känns det som det värsta oljudet du överhuvudtaget skulle kunna höra. Ljud är oerhört kontextuella och där och då, när du bara vill somna om och sova vidare, framstår mobillarmet som om Hesa Fredrik skrikit dig rakt i örat. Det är förenat med obekvämlighet, uppgivenhet och ibland till och med panik om du har snoozat och sovit för länge.
Ett annat alarm som inte är speciellt välkommet, åtminstone i inbrottstjuvens öron, är det alarm som aktiveras i samband med att en sensor registrerat att en person tagit sig in i en larmad byggnad. I samma ögonblick som det företagslarm som installerats i en lokal drar igång inser tjuven att tiden är knapp. Tjuven inser att han måste agera snabbt. Förutom att hela bostadsområdet fattar att tjuven begått inbrott kan också väktare redan vara på väg.
Ett öronbedövande oljud
Ett alarm fyller flera funktioner. Förutom det som insinueras ovan, att larmet påkallar allmänhetens uppmärksamhet och kan vara kopplat till en larmcentral som skickar ut vakter, så har bara det faktum att det framgår att det finns ett larm en avskräckande effekt. Ett klistermärke på fönsterrutan om att lokalen är larmad kan med andra ord räcka för att en inbrottstjuv inte ska ta chansen och bemöda sig med att bryta sig in.
Och om tjuven ändå väljer att göra det kommer som sagt tiden vara knapp. Dessutom, dånet av ett larm som går igång är fullständigt öronbedövande. Ingen frisk människa håller sig kvar i det oljudet mer än den absolut måste. Varenda tiondels sekund av att befinna sig tillsammans med ett tjutande alarm är tortyr. Det kan gott den där inbrottstjuven ta, som har brutit sig in. Men allra helst vill du ju inte ha ett inbrott överhuvudtaget.